Snubbelsnabb, tät och driven folkmusik

Förankring och lust

Hallandsposten
Knappast något samtida projekt ger svenks folkmusik så många fasetter som Ranarim. Gruppens styrka ligger inte i modernisering eller djärva grepp, utan i variationen, och den kunskap och nyfikenhet som alla nedslagen berättar om. Repertoaren är mycket omväxlande. Ranarim bildades 1997 och skivdebuterade tre år senare med "Till ljusan dag". Albumet som även släpptes på licens i USA och Japan, blev starpunkten för längre turneér och internationell uppmärksamhet för folksångerskorna Sofia Sandén och Ulrika Bodén (båda utbildade på Musikhögskolan i Stockholm), Niklas Roswall (nyckelharpa) och Jens Engelbrecht (gitarr, mandolin med mera) Att de fyra utvecklats sen dess märks på uppföljaren "För världen älskar vad som är brokot", som är både sinnligare och hmer varierad än debuten. Känslan för rötterna är oerhört stark. Samtidigt har kärnkvartetten nu utökats med en slagverkare Sebstian Notíni, och en kontrakbasist Anders Johnsson. Det är en bra förstärkning och rytmerna är bitvis väl framträdande. 16 spår ryms totalt även denna gång. Det mesta är traditionellt, med sekler på nacken, men effektfullt omstöpt och stundtals berikat med egna personliga tonsättningar. Spridningen visar på förankning och lust- här återfinns polskor visor koraler, vals, partypolka, traditionell sånglek, en medeltida ballad och mera därtill. Man måste säga att Ranarim går i land med det här. Allra mest tilltalar albumets andra halva, där gruppen förmedlar ett vackert vemod och även når en del sakrala stämningslägen som värmer. Till lyckokasten hör titellåten ("Brokot") en kort (alltför kort!) meditation där ett sensuellt lockrop fortplantas i utsträckt nordiskt ljus. Därefter görs en suggestiv växling till en egenkomponerad romantisk polska som kunde ha bildat en värdig final. Arrangemang och låtmaterial imponerar överlag. Man vill samtidigt framhäva bandets talangfulla instrumentalister, Roswall och Engelbrecht. I lika starkt fokus står naturligtvis Sandén och Bodén, båda med klar och lidelsefull sång Ranarim har all anledning att lita på sina uttryck.

Gert-Ove Fridlund

Utvecklingen går vidare med Ranarim

Svenska Dagbladet
Den svenska folkmusikgruppen Ranarim har fått tillökning. Nu ingår såväl slagverk som kontrabas i sättningen och det märks också på repertoaren och soundet. Den här skivan skiljer sig avsevärt från den förra - här låter det betydligt rockigare. I mitt tycke har gruppen gått från ett kammarmusikaliskt, ibland lite stelt uttryck, där klangen varit huvudsaken, till ett mer röjigt danssväng. Och det är kul att lyssna på. Den nya "För världen älskar vad som är brokot" låter mer som en liveplatta än den tidigare. Nu som då står den traditionella folkmusiken i centrum, men i friare tyglar. Favoriterna är "I min ungdom" och titellåten "Brokot" där sångerskorna Sofia Sandén och Ulrika Bodén leker med lockropsfraser i en lättjazzig omgivning. Det finns en utveckling bland svenska folkmusikgrupper mot mer sväng och "back-beat" - kanske kan man säga att man tar upp tråden från Hedningarnas "bordunrock" från 90-talet. Den utvecklingen går vidare med Ranarim. 

Dan Lundberg

Färgstarka folkmusikgrupper

Norra västerbottens tidning
Ranarim har sedan i fjol utökats från kvartett till sextett genom att ta in en trummis och en basist. Redan innan hade Ranarim en ganska "tung" klang, vilket var läckert inte minst med tanke på att den förmedlades enbart av nyckelharpa och mandola/gitarr. Med den nya uppsättningen har tyngdkänslan ökat - på gott och ont. Jag tycker de närmat sig finska Värtinnä ljudmässigt och tappat lite av den egna prägeln.

RANARIMS SÅNGERSKOR Ulrika Bodén och Sofia Sandén har båda personliga stämmor - särskilt Ulrikas som är genomskinlig och klar som vatten. Jag tycker att Sofias röst utvecklats sedan senaste skivan så att den matchar Ulrika bättre i klang, den har blivit öppnare och mjukare. Båda sjunger rakt på utan vibrato. Men man ska gilla späda flickröster, de här kvinnorna är inget för den som föredrar operaskolade stämmor med brösttoner och huvudklang.

NÄR JAG HÖR GRUPPEN blir jag ofta mest imponerad av Jens Engelbrechts briljanta gitarrspel, kanske för att det är så uttrycksfullt. Niklas Rosvall får sitt spel på nyckelharpa att låta så enkelt, så självklart, att det sticker ut mindre. Men just det är snarare ett mästartecken. Anders Johnsson använder mycket stråke på sin kontrabas, elegant och svängigt och Sebastian Notini kryddar lagom med sina slagverk utan att ta över uppmärksamheten.

På förra skivan byggde Ranarim visan Den förtrollade lika okonstlat och rättframt, medan Frifot i Ales arrangemang av låten använder en ryckig rytmik, dissonanser och kvartstoner, en harmonik som jag tror ska verka ålderdomlig.

Det är givetvis ett medvetet val och en smaksak vilket man tycker bäst om. Själv föredrar jag nog Ranarims raka enkelhet, men visst är båda dessa skivor mycket bra och värda att lyssna på.

Ulf Torstensson

Svänger rejält

Helsingborgs dagblad
Här svänger det rejält. Det finns lite rockkänsla i det folkmusikaliska och tankarna går mer än en gång till Hedningarnas folkrock på 1990-talet. Inte minst genom Ranarims två sångerskor och deras stämsång och genom det höga tempot. Det är roligt att lyssna på och man blir på spelsprattlarhumör. Men det är också bra att tempot ibland hejdas med mer finstämda koraler.

Winnie Gravlund

"Folklig finsmak"

Expressen
Ranarim är namnet på svängigt bordun-gung som skänker icke alltför idyllförpliktigande midsommarstämning. Två bra sångerskor i Lena Willenmarks tradition. Fyra goda instrumentalister i Ale Möllers spår: Trots trösklen är hög inför genren dudelida-di-dam så måste man kapitulera inför Ranarims senaste platta. "För världen älskar vad som är brokot". Här finns musiken som borde in på Svensktoppen, men som inte har en chans mot låtsaskultis som Nordman och mekanisk folklore som Sarek. Om man skalar av Sareks schlagerlåt allt bjäfs så blir en ofarlig liten folkvisa kvar som går att sjunga på skolavslutningen. I grund och botten är det den vi är ute efter: anarim har flear stycken. Som dessutom är betydligt bättre. Fler harmonier fantasifullare arr, roligare rytmer. Och inte så rart. Ok, en av killarna har stora puffarmar och en har hemvävda band kantband på sin skjorta, men de andra grabbarna skulle platsa i vilket pojkband som helst och tjejerna kunde man hitta i Hultsfred, men vad hjälper de, när det är folkmusik. Brännmärkt för P2. Seniorbandet Frifiot är egentligen en mer relevant jämförelse än topplistepopen, men det här låter yngre och är jämnare rytmiskt. Några nya låtar skvallrar om intryck av Peter Gabriel. De nordiska fäbodarna förflyttas genom ett trollslag ut på den afrikanska savannen i Ranarims bearbetning av några kraftfulla lockrop.
Nyckelharpisten Niklas Roswall har tagit fruktbara intryck av Benny Andersson. Då och då letar sig ett ABBA-sound in i Sofia Sandén och Ulrika Bodéns röstblandning.

Gunilla Brodrej

Med varma hjärtan

Östgötacorrespondensen
Kvartetten Ranarim är en ljus och melodiös hyllning till svensk visa och lättsjungen folkmusik.

De stolta och avspända rösterna i Ulrika Bodén och Sofia Sandén slingrar om varandra som färgglad krasse i solen. Aldrig tidigare har tjejerna sjungit så säkert, självklart och känsligt på cd. Vare sig tillsammans med grova pojkarna i Hoven Droven eller tjejerna i Rosenbergs sjua eller som Ulrika Bodéns blyga sång i Kalabra. De har soulkul och får anstränga sig med ett garv för att klara av galenskapsramsan "Hin å Hätta" på en knapp minut.

Jens Engelbrecht från Hulling överraskar med klurig tyngd och enormt driv som i "Bonden och Kråkan". Hans gitarr och mandola bygger rytmer och melodikommentarer och har ibland hårda nypor för att brotta hem musiken som i "Rackelhanen".

Niklas Roswalls nyckelharpa slipar och trimmar låtarna som en grovarbetare med finkänsliga händer, som i hans egen ljuva "I väntan på" med underbart knäppande på nyckelharptangenter.

Ranarim bjuder inte på något märkvärdigt urval av polskor, ballader  och visor. Men de spelar med varma hjärtan och en så smord flytande ton att de visar en god väg för den moderna attityden i svensk folkvisemusik.

Lasse Åbom

Livsbejakande folkmusik på Contrast

Konsertrecension Folket
Ranarim bjöd på friskt porlande folkmusik vid kulturföreningen Tontrolls konsert på Contrast på Söndagskvällen.
Gruppen levererade den ena godbiten efter den andra ur den svenska folkmusiktraditionen....

Ranarim Till ljusan dag

Göteborgsposten
Folksångerna, balladerna och låtarna är svenska och traditionella. Några gånger har gruppmedlemmarna gjort en melodi i mer eller mindre traditionell stil.
Där slutar traditionen -resten är personlighet.

Ulrika Bodén och Sofia Sandén sjunger och trallar, varvar solosången eller sjunger närapå i Beatelsstämmor. Tufft och ömt, rytmiskt och stilla.

Niklas Roswalls stråke smeker, gnisslar och gnäller på nyckelharpesträngarna.

Jens Engelbrecht slår och plockar på gitarr och mandola. "När barnen mister mor och far" framförs olidligt vackert, medan "Bonden och Kråkan" liknar akustisk folkrock. Tillsammans blir de inte en kvartett utan fyrlingar. Så samsjunget, samspelt och personligt låter det.

Ranarim är en helt, säger helt, unik ung svensk folkmusikgrupp.

Ranarim Till ljusan dag

Värnamo Nyheter

Folkmusikens Abba och vår tids folk & rackare har de kallats, Ranarim. Kanske det. Själv skulle jag vilja tillägga ett akustiskt Hedningarna på svenska.
Debut-CDn TIll ljusan Dag är en svens folkmusikskiva som känns väldigts fräsch och det gäller även de medeltida balladerna. En nyckelharpa, en gitarr och två sångerskor. Det är enkelt men effektivt. Vemodigt och glatt.

Rofyllt och medryckande. Allt på en och samma gång. Kanske är det dessa kontraster i förening som gör till ljusan dag till en så jädra bra skiva. Ranarim folkar fett.

Lars Alkner

Ranarim Till ljusan dag

Smålandsposten
Det här är fyra musikanter som verkligen har roligt tillsammans, cd:n Till ljusan dag riktigt sprudlar av glädje. Annars är musikurvalet inte speciellt originellt: det är en blandning av våra vanligaste folkliga ballader och visor som Stolt Ingrid, Fager som en ros, Bonden och kråkan och Det stod en jungfru och andra, flera med ny musik av sångerskan Ulrika Bodén.

Som de framförs här får de dock ny kraft och lyster. Alla i det här gänget har, som så många unga svenska folkmusikgrupper, anknytning till folkmusiklinjen på Musikhögskolan i Stockholm, men det känns som om de har ett eget förhållande till musiken. Och nog är de duktiga musikanter. Sångerskorna Ulrika Bodén och Sofia Sandén är båda med i den kritikerrosade gruppen Rosenbergs Sjua, nyckelharpisten Niklas Roswall är, trots sina skånska rötter, världsmästare på sitt instrument och Jens Engelbrecht, gitarr och mandola hörs i många folkmusikaliska sammanhang.

Till ljusan dag är en läcker produktion signerad Mats Wester med bistånd av smålänningen Olle Paulsson, Drone Music.

Stephan Elg

Rena rama rackarmusiken

Konsertrecension Eskilstuna Kuriren
...Ranarim är tveklöst en av Nordens finaste och mest mångsidiga folkloregrupper. Deras arbete som traditionsbevarare kan inte nog värderas.
Sen får det bli hur kargt och krokigt som helst!

Dag Lundin

Ranarim Till ljusan dag

AMG EXPERT REVIEW:
Ranarim's debut album Till the Light of Day unites the vocal talents of Rosenberg 7's Sofia Sanden and Ulrika Boden with nyckelharpist Niklas Roswall and guitarist/mandolin player Jens Engelbrecht on a lively set of traditional Swedish folk songs and medieval pieces. The close harmonies and clever interplay between the singers and players give each song a sparkling vibrance. From the hypnotic, sensual "Fager Som En Ros (Fair As a Rose)" to the sweet, plaintive "I Vantan Pa — De Tva Konungadotrarna (The King's Daughters)" to the taut ballad "Herr Lager Och Jon (Squire Lager and John)", Till the Light of Day transcends mere prettiness and brings an immediacy to the songs' beauty.

The album's liner notes are as entertaining as they are helpful, explaining the stories and heritage behind each piece, adding to the set's fairy-tale quality; "Balladen Om Systern Och Brodern (The Ballad of the Sister and the Brother)," for example, tells the story of a brave sister who rescues her brother from the Black Count, fighting 5,000 men in the process! Till the Light of Day is a charming celebration of Swedish music traditions and much more.

Heather Phares

Ranarim Explore Roots In Light Of Day

www.sonicnet.com
Swedish quartet's love of traditional music inspires new album.  Correspondent Chris Nickson reports:

Sweden's Abba may have been international pop stars in the '70s, but they never played folk music. So why do Ranarim include a shout-out to the fab foursome on the sleeve of their debut album of  traditional Swedish folk music, Till the Light of Day (Northside)? "It's not meant seriously," singer Ulrika Bodén said, laughing. "It's just that we're two males and two females, one blonde, one brunette. And I listened to Abba when I was a little girl." "It's not a movement against computers. We just happen to love the music and the acoustic sound  of the old instruments." — Ulrika Bodén, Ranarim vocalist Bodén and Sofia Sandén form the vocal half of Ranarim, with Jens Engelbrecht on guitar and mandola and Niklas Roswall on nychelharpa, a keyed fiddle. Together they work a playful, energetic twist on  traditional music, blending voices and instruments, as on "Stolt Ingrid" (Proud Ingrid) (RealAudio excerpt), to create a remarkably fulsome sound. They've been working on their formula for three and a half years — since Bodén, Sandén and Roswall met at Stockholm's Royal Academy of Music, where they were studying traditional styles.

Part of their curriculum consisted of forming small groups and touring. "We knew we wanted to use guitar," Bodén explained, "and Niklas knew Jens, so that was it. We just kept going after school." Although Ranarim (whose name means "beautiful blanket of dew") seem part of a young, acoustic Zeitgeist sweeping the European scene (England's Eliza Carthy is another prime example), they're not doing this because they loa the samplers and beats.

"We're not trying to find our roots," insisted Bodén, who, along with Sandén, has sung with the electric roots band Hoven Droven (and is still a member of the voices and strings trio Rosenberg 7), while Engelbrecht is in Bark, who mix traditional music with dance beats. "It's not a movement
against computers. We just happen to love the music and the acoustic sound of the old instruments. We listen to pop and rock music, so perhaps we get some influences from that." Along with the ancient ballads, gory tales presented with youthful glee, Ranarim inject a strong dose of humor into their music. "Hin å Hätta" (RealAudio excerpt), according to Light of Day's liner notes, includes a bizarre rhyme made up of 22 "of our most popular goat names."

That, Bodén explained, was an accident. "We needed something good to finish the piece, so we found some goat names in a book and used them."

Ranarim - Till the light of day

www.globalvillageidiot.net
Northside NSD 6045
All across Europe, there seems to be a movement of acoustic glee, as young musicians move away from electricity. Sweden's Ranarim - two female singers, nychelharpa, and guitar, are no exception to that - but they do it very, very well. With a mix of old ballds and original compositions (including one song that offers their favorite goat names) they don't so much perform as attack the music and wrestle it to the ground. It's not overkill, it's youthful enthusiam - and plenty of skill.

With just two instruments they achieve a very full sound, while the voices of Ulrika Boden and Sofia Sanden blend so perfectly they sometimes sound like two halves of the same person. The material suits the musicians to a tee,
and - like the best of the new acoustic set - they make the music crackle, even without electricity. An absolute winner.

Ranarim - Till the light of day

www.rootsworld.de
Ranarim is a quartet of young musicians which includes Sofia Sandén and Ulrika Bodén on vocals, Niklas Roswall on nyckelharpa, and Jens Engelbrecht on acoustic guitar and mandola. The sound is light and stripped-down but by no means insubstantial. Sandén and Bodén's voices are pure and strong, with drony harmonies. Roswall and Engelbrecht provide a throbbing rhythmic accompaniment. The tones of these traditional ballads are alternately dark, funny, and racy, with themes of sex on the dance floor, vengeful mothers-in-law, orphans, and lists of goat names. The liner notes contain a brief synopsis of each song but the expressiveness of the women's voices make translations almost unnecessary. All of the tracks are delivered with conviction and gusto.

Ranarim - Till the light of day

www.andysfronthall.com
Ranarim is a quartet of two singers - Sofia Sandén and Ulrika Bodén, both of whom also perform with Rosenberg 7 - nyckelharpa player Niklas Roswall and guitarist Jens Engelbrecht. With two such fine vocalists to work with, medieval ballads predominate, interspersed with a few tunes. The subjects of the ballads are fairly what you might expect - love, murder, broken tokens, sorcery - and are presented here in those cool harmonies echoed in the nyckelharpa backup. The overall set-up is fairly simple, and beautifully executed.

This album isn't the driving folk rock of many of Ranarim's colleagues in the field. Like a good ballad, it takes its time getting where it wants to go, issuing an invitation for you to follow.

Ranarim - Till the light of day

www.amazon.com
For a four-piece--two voices, nyckelharpa (a Swedish keyed fiddle), and guitar--Sweden's Ranarim achieve a very full sound. Part of the ongoing acoustic revolution in folk music, but with the influence of modern pop at the edges, they delve into the past with ballads full of blood and gore all performed with youthful glee. But there's also plenty of humor to leaven the misery, as on "Infor-Ljusbader-Hin Å Hätta," which ends with a rhyme comprising 22 goat names! The voices of Sofia Sandén and Ulrika Bodén (who also sing with Rosenberg 7 and Hoven Droven) complement each other perfectly, intertwining so wonderfully it's impossible to tell where one ends and the other begins. The instruments offer an ideal frame for the material, while the one original piece, "Rackelhanen," offers a polka that sounds as if it could have been composed 100 years ago. Think of them as Swedish folk's answer to ABBA.

Chris Nickson

Ranarim - Till the light of day 

www.dirtylinen.com
"...the vocal blend is delicious."

Dirty Linen December/January

Ranarim - Till the light of day

www.outside-music.com
Fresh arrangements of ancient ballads, with beautiful vocal duets complimented by nyckelharpa and strings.
The Ranarim sound showcases the sparkling, pure voices of Ulrika Boden And Sofia Sanden. Already on Northside, You've heard them sing in the calssically influenced ensemble Rosenberg 7 and as guest vocalists in the 'espresso depth charge' folk rock approach of Hoven Droven. On TILL THE LIGHT OF DAY they are joined by Niklas Roswall on nyckelharpa (keyed fiddle) and Jens Engelbrecht on acoustic guitar. The arrangements reflect a pop sensibility (the band thank ABBA in the liner notes), but this is clearly acoustic folk, with songs in Swedish telling of a boy and a girl who get busy on the dance floor, a 7 year long pregnancy, a sword weilding maiden who defeats 5000 soldiers, and tips for recycling a dead cow. Ranarim are yet another example of the amazingly fertile roots music scene in Sweden, where fresh, new bands of young musicians are appearing around every corner.

Ranarim - Till the light of day

www.frightxmagazine.com
With refreshing Nordic flair, RANARIM takes you through a fantastic dreamlike world of up-beat and melodic tunes. Composed in Stockholm and complete with English translations for each of their Swedish songs, Till The Light Of Day exposes Nordic culture to the rest of the world.
RANARIM combines ancient and original songs to produce a sonorous and soothing, magnificent sound. "Rackelhanen" is a newly composed polka by Niklas, while "Den Fortrollade Barnafoderskan" or "The bewitched mother-to-be" is one of Sweden's oldest documented ballads, dating around 1600. It is a tale about a girl named Elin who's evil stepmother casts a spell over her so that her pregnancy will last seven years and forty weeks. But not to worry, all ends well. This dynamic of young and old in one album weaves the strands of time together into a single band of rich music.
Ulrika Boden and Sofia Sanden are RANARIM's exquisite vocalists. Their beautiful voices are gifted with full and enchanting depth. Their sound will haunt you long after the CD is over. Niklas Roswall plays the nyckelharpa (keyed fiddle) and is the 1996 Nyckelharpa World Champion, a master of this entrancing instrument. And finally, Jens Engelbrecht, plays both the acoustic guitar and the mandola. He is a musical genius with both, the perfect combination to tie all other realms of the band together in a careful and succinct knot.
RANARIM is an amazing collection, the perfect escape from today's busy world. As you drift off into times past and legends forgotten, it seems a shame to have to return to a fast-paced, high tech life. For moments of distant pleasure, RANARIM is the perfect selection!

Tara Ritter

Ranarim - Till the light of day

www.penguineggs.ab.ca
One of the latest releases from the increasingly-prolific Northside, Ranarim are a quartet featuring two vocalists (Sofia Sanden and Ulrika Boden, who also sing together in Rosenberg 7) accompanied by guitar and nyckelharpa. I must admit that when our fearless editor gave me yet another Swedish disc to review, I was afraid that I was suffering from over-exposure to the genre and that I would have little else to say. Fortunately, I was wrong. Till the Light of Day has the bright, pure vocal harmonies you expect, but these voices are also big and passionate (try listening with the volume turned up loud!). Niklas Roswall and Jens Engelbrecht's accompaniment is skilled and subtle, never competing with the voices. Ranarim's choice of mostly traditional Swedish songs and tunes are delivered with characteristic rhythmic complexity but also manage to sound delicate whilst politely kicking a certain amount of folk music butt. Recommended.

Sandy Stift